Andreas Ekströms succéföreläsning
Andreas Ekström är berömd journalist och författare och var på demokrativeckan för att prata om Google och lämpligt nog sociala medier. Han har skrivit boken Google-koden, är aktuell som föreläsare och journalist på Sydsvenskan.
Han pratade om Google och hur internet praktiskt taget ägs av dem. Han berättade att de hanterar 1000 000 000 sökningar per dag, 24 tusen per sekund. Han tog också upp hur man när man tänker på Google tänker på bara just Google, men jätte-företaget äger Youtube, G-mail, Google-earth och så vidare. Han ställde publiken frågan om de skulle klara sig en dag utan Google, och om det var många som använde en annan sökmotor. Majoriteten svarade tveklöst nej på båda.
Ekström tog också upp frågan om det är partiskt eller inte. Google själva säger att de inte är partiska och allmänheten får också den uppfattningen eftersom Google är den största sökmotorn av alla och de har inte mycket reklam (reklamen som de har lägger man knappt märke till eftersom den matchar sökningarna). Dagens föreläsare tog däremot upp ett tydligt exempel där Google har varit partiska: För några år sedan var det många som hyste agg mot presidentparet i USA eftersom de var svarta och det ledde så långt att en hel hop med människor bestämde sig för att lägga upp bilder på apor och namnge dem till Michelle Obama och skriva hennes namn i bildtexten, så att när man googlade henne kom bilder med apor upp. Detta satte Google snabbt stopp för. Några år senare hände samma sak men med bilder på hundbajs och sökordet Anders Behring Breivik, detta satte Google inte stopp för.
Han visade också på vilken oerhörd makt Google har genom att de kan analysera alla världens sökningar. De kan se vilken presidentkandidat som kommer vinna redan nu, för att de kan se vem flest söker på. Andreas Ekström har själv provat den tekniken. 2010 var han reporter för sydsvenskan under Eurovision Song Contest. För att slippa stressen som man måste stå ut när man ska skriva under natten vem som vann och helst få en kommentar så googlade han det. Han sökte upp vem av deltagarna som flest hade flest views på Youtube, vilket var tyska Lena med Satellite och bokade en intervju med henne. En knapp vecka senare stod resultatet klart, och sekunden det var klart skickade han sin artikel till Sverige och de på redaktionen förundrades över hur snabb han var. Visst verkar det här vara en beundransvärd historia, men Ekström pålyser både att det är egentligen olagligt och problematiken med att Google, alltså ett företag, har så ofantligt mycket makt och information som ingen annan har. Han utrycker det såhär: ”när vi inte betalar med pengar, betalar vi med data.”
Ekström själv tycker inte att sociala medier är enbart negativt och han tycker att Google är väldigt bra bara man är uppmärksam på hur det egentligen är. I sin bok Google-koden finns tre delar: historia, problem och framtidsanalys. Just framtiden både bävar och ser Andreas Ekström fram emot. Han tycker att den digitala revolutionen är fantastisk och att vi människor är väldigt otacksamma för det vi har, till exempel har vi nog alla klagat på segt internet. Han ser däremot nackdelar med att vi idag kan få information så snabbt till exempel blir vi mycket mindre tålmodiga och om inget fungerar snabbt så ger vi upp. Han utrycker också problematiken med att vi vill ha allt gratis, då blir t.ex både musik- och journalist-yrket hotat. För bara några år sedan var det självklart att man betalade för både nyheter och musik, men inte nu längre och då är det givetvis svårt att jobba med det, vilket i sin tur leder till en sämre kultur och mycket problem för de som i framtiden vill arbeta som journalister, även om alla alltid kommer vilja ha nyheter, är det ingen som vill betala för dem, anser Ekström.
Boken däremot skrev han inte som en läxa till mänskligheten eller liknande utan för att han själv brann så för ämnet. Han blev tillfrågad att skriva en krönika om ämnet och sa snabbt ja, det fortsatte och en bekant som var förläggare kontaktade honom. Då sa han nej, men förläggaren gav sig inte och skickade mail där han bad Andreas berätta om olika frågor som hade med google att göra. Ekström svarade ivrigt. ” Han var mycket smartare än mig, jag fattade inte”, tills de hade kommit en bra bit in i boken och också Ekström själv såg att det faktiskt kunde bli något av det.
Eleverna uppskattade föreläsningen mycket, applåderna ekade länge och det var många som stannade kvar i nästan en timme för att fortsätta prata med journalisten. Man kunde också läsa på Twitter senare under dagen att det var en väldigt inspirerande och lärorik föreläsning.
Text: Emelie Hägglund