Demokrativeckan

Janne Josefsson anser att kvalitativ och grävande journalistik är nödvändigt för en fungerande demokrati.

Ingen kan förneka att den granskande journalistiken idag är under förändring och att villkoren för den dramatiskt har förändrats i takt med att de sociala medierna vuxit fram. ”Det flödar med nya villkor i de sociala medierna” säger Janne Josefsson, när Bäckängs skribentgrupp träffar honom för en pratstund om de sociala mediernas påverkan på dagens journalistik.

Idag har människor möjligheten att på ett helt annat sätt vara delaktiga i journalistiken än för 20 år sedan. Det vet Josefsson. Han har varit med sedan år 1975 då han startade sin karriär som journalist. Han började med lokalradio för att sedan övergå till att arbeta med tv-produktioner, och där har han mer eller mindre stannat de senaste 20 åren.

Janne Josefsson har genom åren uppmärksammat många fall. Syftet har dock aldrig varit att lyfta fram några specifika sådana, utan att belysa de som är relevanta för att något visst samhällssystem ska kunna granskas. ”Jag har velat påverka med journalistiken. Man kan bli besatt för att det ger så mycket”, säger han. Att de sociala mediernas genomslag har ändrat villkoren för journalistik tycker han varken är konstigt eller någonting att gråta över. Men, han tror bland annat att papperstidningen kommer att dö ut och helt ersättas med digitala versioner av dem. ”Idag söker ungdomar information på andra sätt” konstaterar han. Problemet är bara att ingen idag är villig att betala för att läsa tidningen på nätet. Om ingen vill betala kommer det bli allt svårare att producera kvalitativ journalistik, och Josefsson menar att det är viktigt för en fungerande demokrati att det finns journalister som kan ta fram det som många vill dölja.

För att kunna ta reda på sanningar och avslöja skandaler har han och hans medarbetare bland annat använt sig av dolda kameror. En metod som ibland har ifrågasatts och fått många att bli upprörda då de anser att det är en alldeles ett för tufft tillvägagångssätt som kränker integriteten för de som blir utsatta för den. Personligen anser Josefsson att det har varit nödvändigt eftersom människor ,enligt honom själv, spelar en typ av spel om de medvetet granskas framför kameror. ”Kameran är ett vapen som kan användas i både goda och dåliga syften” säger han. Men påpekar också hur svårt det ibland kan vara att avgöra var gränsen går för vad man får göra, och vilka medel man är tillåten att använda för att berätta en bra historia utan att människor råkar illa ut. ”Självklart finns det gränser, man får till exempel varken bokstavligt eller bildligt gå över lik för en bra story. Men ibland måste man göra vissa saker för att visa på missförhållanden.” Säger han.

Gällande utvecklingen av journalistiken tror han att det kommer att upptäckas nya sätt för att bevara den, men annorlunda sådana jämfört med tidigare.

Intervju: Cornelia Smedberg och Emelie Hägglund

Text: Cornelia Smedberg

Foto: John Martinsson och Anton Åhman

Andreas Ekström är berömd journalist och författare och var på demokrativeckan för att prata om Google och lämpligt nog sociala medier. Han har skrivit boken Google-koden, är aktuell som föreläsare och journalist på Sydsvenskan.

Han pratade om Google och hur internet praktiskt taget ägs av dem. Han berättade att de hanterar 1000 000 000 sökningar per dag, 24 tusen per sekund. Han tog också upp hur man när man tänker på Google tänker på bara just Google, men jätte-företaget äger Youtube, G-mail, Google-earth och så vidare. Han ställde publiken frågan om de skulle klara sig en dag utan Google, och om det var många som använde en annan sökmotor. Majoriteten svarade tveklöst nej på båda.

Ekström tog också upp frågan om det är partiskt eller inte. Google själva säger att de inte är partiska och allmänheten får också den uppfattningen eftersom Google är den största sökmotorn av alla och de har inte mycket reklam (reklamen som de har lägger man knappt märke till eftersom den matchar sökningarna). Dagens föreläsare tog däremot upp ett tydligt exempel där Google har varit partiska: För några år sedan var det många som hyste agg mot presidentparet i USA eftersom de var svarta och det ledde så långt att en hel hop med människor bestämde sig för att lägga upp bilder på apor och namnge dem till Michelle Obama och skriva hennes namn i bildtexten, så att när man googlade henne kom bilder med apor upp. Detta satte Google snabbt stopp för. Några år senare hände samma sak men med bilder på hundbajs och sökordet Anders Behring Breivik, detta satte Google inte stopp för.

Han visade också på vilken oerhörd makt Google har genom att de kan analysera alla världens sökningar. De kan se vilken presidentkandidat som kommer vinna redan nu, för att de kan se vem flest söker på. Andreas Ekström har själv provat den tekniken. 2010 var han reporter för sydsvenskan under Eurovision Song Contest. För att slippa stressen som man måste stå ut när man ska skriva under natten vem som vann och helst få en kommentar så googlade han det. Han sökte upp vem av deltagarna som flest hade flest views på Youtube, vilket var tyska Lena med Satellite och bokade en intervju med henne. En knapp vecka senare stod resultatet klart, och sekunden det var klart skickade han sin artikel till Sverige och de på redaktionen förundrades över hur snabb han var. Visst verkar det här vara en beundransvärd historia, men Ekström pålyser både att det är egentligen olagligt och problematiken med att Google, alltså ett företag, har så ofantligt mycket makt och information som ingen annan har. Han utrycker det såhär: ”när vi inte betalar med pengar, betalar vi med data.”

Ekström själv tycker inte att sociala medier är enbart negativt och han tycker att Google är väldigt bra bara man är uppmärksam på hur det egentligen är. I sin bok Google-koden finns tre delar: historia, problem och framtidsanalys. Just framtiden både bävar och ser Andreas Ekström fram emot. Han tycker att den digitala revolutionen är fantastisk och att vi människor är väldigt otacksamma för det vi har, till exempel har vi nog alla klagat på segt internet. Han ser däremot nackdelar med att vi idag kan få information så snabbt till exempel blir vi mycket mindre tålmodiga och om inget fungerar snabbt så ger vi upp. Han utrycker också problematiken med att vi vill ha allt gratis, då blir t.ex både musik- och journalist-yrket hotat. För bara några år sedan var det självklart att man betalade för både nyheter och musik, men inte nu längre och då är det givetvis svårt att jobba med det, vilket i sin tur leder till en sämre kultur och mycket problem för de som i framtiden vill arbeta som journalister, även om alla alltid kommer vilja ha nyheter, är det ingen som vill betala för dem, anser Ekström.

Boken däremot skrev han inte som en läxa till mänskligheten eller liknande utan för att han själv brann så för ämnet. Han blev tillfrågad att skriva en krönika om ämnet och sa snabbt ja, det fortsatte och en bekant som var förläggare kontaktade honom. Då sa han nej, men förläggaren gav sig inte och skickade mail där han bad Andreas berätta om olika frågor som hade med google att göra. Ekström svarade ivrigt. ” Han var mycket smartare än mig, jag fattade inte”, tills de hade kommit en bra bit in i boken och också Ekström själv såg att det faktiskt kunde bli något av det.

Eleverna uppskattade föreläsningen mycket, applåderna ekade länge och det var många som stannade kvar i nästan en timme för att fortsätta prata med journalisten. Man kunde också läsa på Twitter senare under dagen att det var en väldigt inspirerande och lärorik föreläsning.

Text: Emelie Hägglund

Bäckängymnasiets aula är fullsatt. På scenen står ett litet ekbord på vilket vattenglas är placerade. De är till för dagens talare. Ämnet är sociala mediers påverkan av flyktingspolitiken. 
Aktivisten Jonas Bergström är en av de som har slagit sig ner i den röda soffan.

”Det går att påverka och förändra” säger han. 

Bergström driver en välbesökt blogg, http://bergstromjonas.se/. När han gjorde ett inlägg om en pappa och make som skulle utvisas, trots att detta skulle leda till att familjen splittrades och mamman bli lämnad ensam med barnen även om hon var svårt sjuk, spred sig detta som en löpeld via internet. Bergström uppmanade människor att bland annat ringa till flygbolaget och bege sig till flygplatsen. Några kom dit, men desto fler agerade på andra sätt. Trots ansträngningarna såg det mörkt ut. Men när de trodde att hoppet var ute fick de beskedet om att planet inte skulle lyfta, och blev glädjen var gränslös.  

Sverige utvisar idag mängder av människor till andra länder istället för att låta dem stanna här, och har dömts 21 gånger av FN på grund av sina utvisningar. Det tycker Jonas Bergström är fel, och menar att de enorma summorna pengar som läggs på att utvisa människor istället borde gå till att förbättra flyktingarnas situation i landet. 

Semira har nyss fyllt 18 år och sitter jämte Jonas Bergström i soffan. Hon har själv upplevt hur Sverige bemöter sina flyktingar, och hon är missnöjd. Hon säger att processen till en början går fort, för att sedan gå väldigt långsamt. Hennes familj fick snabbt en liten, liten lägenhet men sedan tog det stopp, och Semira vet fortfarande inte om hon kommer att få stanna i Sverige eller inte. Detta leder till oro. Hon anser att Migrationsverket misstror alla flyktingar, utan att noga undersöka varje enskilt fall. För att upplysa allmänheten om sin egen situation använde hon sig av Facebook och det gav god respons.

Jonas Bergström lyssnar intresserat på vad Semira har att berätta. På frågan om vad de vill konkret ska göras för att förbättra situationen för barnflyktingar svarar han att Sverige bryter mot barnkonventionen, och därför måste göra den till en lag ”Vi måste alltid sätta barnen i fokus. Idag har vi bristande respekt för mänskliga rättigheter” säger han.   

Text: Cornelia Smedberg

Redan kl 08.00 samlades bäckängiter från olika klasser och inriktningar utanför aulan. Efter fem minuter kunde man se fler bäckängiter och de flesta kom från år ett. När det bara är två minuter kvar är även trapporna trånga med bäckängiter. Värmen som bilades av den tätbefolkade våningen stärkte spänningen. Tillslut öppnades dörrarna och bäckängs elever rusade in i den mörka aulan. I den fulla aulan inledde danselever invigningen.

Text: Therese Andersson

Pssst, vill ni se dansen från invigningen av Demokrativeckan? Kika in på bloggen lite senare för då kommer vi publicera en video med hela dansen!